Vändpunkt för porslin och det är Telias fel

Vispgrädden blir smör, navelsträngen klipps av, tuschflaskan faller i golvet. Vändpunkten, i en berättelse, kallas även peripeti, plotpoint eller the point of no return. Då det inte går att backa, då det aldrig kan bli som förr. Den kinesiska tuschflaskan kan (kanske) limmas ihop men den kommer aldrig att bli sig lik. Smöret kan aldrig bli grädde. Barnet kan inte krypa tillbaks in i livmodern.

Det upphör aldrig att fascinera mig hur händelseförlopp skapas och hur de kommer att påverka livet. Ibland kan mycket dramatiska händelser lämna allt helt opåverkat. Stormen går över men huset står orubbat kvar. Desto oftare är det små knappt märkbara händelser som kan ingå i en kedja som slutligen förändrar hela livet.

När jag missar tåget, eller råkar köra vilse, tänker jag alltid: nå vad ska hända nu? Vad leder detta till? Jag är nyfiken på hur händelsekedjorna ska utveckla sig, jag ser det nästan grafiskt, som ett animerat mönster som slingrar sig och transformeras. Jag ser det ofta också som ett biljardbord. Somliga kulor tar ett varv runt bordet, stöter till kanten, ändrar riktning i en viss vinkel, men förändrar inte spelet eller ställningen. Andra kulor stöter till andra kulor, åstadkommer förändring, trillar ner i hålet, driver spelet vidare.

I morse stötte jag till tuschflaskan som stod på översta hyllan i mitt arbetsrum. Den kraschade på golvet och hela förmiddan har gått åt till att torka upp. 125 ml kinesiskt tusch räcker till oändligt mycket svärta! Det blir läge att tänka positivt. Tur det är vattenlösligt! Tur det var ett gammalt linoleumgolv. Tur jag har trädgård att slänga ut hund och katt i, efter att de trampat i tuschet.

Men alltsammans är Telias fel.

Tuschflaskan föll ner då jag letade efter omslagspapper som jag trodde låg på samma hylla, lite längre in.

Pappret behövde jag för att returnera ett modem jag köpt från Telia, men som visade sig vara ett annat än det jag beställde.

Modemet jag behöver ska ha både wireless och lina, men jag fick ett som saknade wireless. Jag ringde och klagade, det visade sig att Telia inte säljer wireless modem längre utan i stället ville få mig att boka Telia Smart, där man hyr modem och betalar månadskostnad. Men jag vill inte hyra, jag vill äga, och betala bara en gång.

Telia sände en reklamationssedel. Den skulle jag klistra på paketet och skicka iväg, så slipper jag portot. Jag hade naturligtvis sparat originalkartongen, som låg i en vanlig kartong, som jag också sparat. Men i anvisningarna står att det är viktigt att jag slår in varan i papper och inte klistrar reklamationssedeln direkt på kartongen.

Vilken kartong? Varukartongen eller kartongen som varukartongen låg i? Jag funderade lite på om de hade skrivit fel eller tänkt oklart, eller om det verkligen är viktigt för dem att reklamationsetiketten klistras på papper. De kanske ville klippa ut dem och spara? Okej, jag har två kartonger men jag kan väl slå in alltsammans i papper då, om dom vill det. Bara för säkerhets skull.

Så därför rotade jag efter papper på samma hylla som tuschflaskan stod och därför gick hela min förmiddag åt till att städa ett rum som aldrig kommer att bli sig likt.

Är det här en händelsekedja eller är det en liten ovidkommande episod? Det vet vi inte än. Golvet i arbetrummet är gråflammigt men det spelar ingen större roll, det var redan slitet. Förmiddagen gick till städning i stället för att åka till Byggmarknaden och köpa golvbräder till glasverandan jag håller på och bygger. Det hinner jag inte nu. Det får vänta till imorgon. Kanske händer något på vägen dit, eller så börjar det brinna på Byggmarknaden just nu (eller imorgon).

Och hade inte tuschflaskan vält hade jag inte skrivit detta, just nu. Vem vet. Också ord kan vara som biljardklot, eller porslinsflaskor, eller tuschstänk, eller navelsträngar, eller…

Förresten fanns det inte omslagspapper nog på den där hyllan, så det måste jag också köpa. Och tänk vad som kan hända då? Äsch, jag tar en gammal tidning i stället. Jag vill få ett slut på den här kedjereaktionen.