Utsikt från träd

Jag klättar i träd på hög höjd sedan några år tillbaks. Jag har fått min utbildning bl a i USA, på New Tribe i Oregon, av Tim Kovar. Mitt största fokus nu för tiden är att utveckla berättarkonsten med trädklättrandet. En ny genre, får man nog säga. I USA började jag beskriva mig som ”storyclimbing treeteller”, eller kanske hellre ”treetelling storyclimber”, vilket som nu passar bäst.

Hur denna nya konstart ska utvecklas är rätt osäkert. Man får ta steg för steg, eller snarare gren för gren.

I Tjörnarp där jag bor står en pampig gran vid Ellavägen. Det är fin utsikt redan nere vid marken. Jag har gått och slagit lystna blickar på det starka grenverket inom denna solitär, planterad på 1870-talet. I augusti slog jag till. Tillsammans med företagarföreningen i byn, Tjörnarpsföretagarna, Sockengillet och Tjörnarpsbloggen och en massa andra, slog vi till. Jag skulle upp och fånga utsikten!

Vi gjorde en fest där folk fick gissa i en frågesport vilka olika saker man kunde se från toppen. Första pris var en videotelefon som en av företagarna donerade. Jag klättrade upp med en trådlös webbkamera och på en storbildsskärm nere på ängen kunde dom där nere se en del av utsikten. Samtidigt grilldes det korv och majs och provsmakades tryffelsmör, som är Tjörnarps nya feature tack vare vårt tryffelprojekt.

Vad man skulle gissa var sånt som om man kunde se Finjasjön? Kunde man se sjukhuset i Kristianstad? Turning Torso i Malmö? Hur många kyrkor syntes det? Och sist men inte minst – kunde man se Lasse Rydbergs gamla traktor? (Det senare krävde både lokalkännedom och att man verkligen infann sig personligen och tittade efter.)

Utformningen av eventet ploppade upp, bit för bit, en idé här, en där. Så som det slutligen blev är faktiskt något som är värt att upprepa: En by börjar leva sig in i hur dess omgivning kan se ut från en punkt som ingen tidigare har beträtt. Alla tvingas fundera och fantisera. Somliga åker runt och kollar: kan man se trädtoppen så kan ju trädtoppen se dit.

Dessutom älskar alla människor träd. Och de flesta säger med sorg i rösten: när jag var liten klättrade jag i träd hela tiden, men numera har jag fått sån svindel…

Hilmas gran, som trädet kom att kallas, mätte vid en uppskattning från marken ca 29 meter och har en omkrets på 355 cm vid marken. Jag kom cirka 21 meter upp, sen stoppades jag först av ett jätte skatbo. Jag kom förbi det på andra sidan stammen men sedan gick det inte att klättra högre för grenarna satt dela för tätt och stammen som var kvar blev för tunn.

Se fler bilder och detaljer på Tjörnapsbloggen