Tur för flickor att slippa sån familj

Kunskap är makt, på gott och på ont. Tänk att så tidigt kunna kika in i livets hemligaste kammare, livmodern! Ultraljud förvandlat till grumligt porträtt kan etablera en tidig bindning mellan barn och föräldrar. Långt innan någon annan personlighet är skönjbar, blir barnet redan definierat i sin framtida könsroll.

Läkare är upprörda över att kunskap om könstillhörighet används för att abortera fler flickfoster. Socialstyrelsen grubblar på ett förhållningssätt. Bl a Göran Hägglund och Gabriel Romanus vill förbjuda eller försvåra könsselektiva aborter. Torbjörn Tännsjö anser att staten inte ska blanda sig i sådana etiska beslut.

Ja herregud vad ska man säga?

Först tänker jag att det är väl bara bra att dessa flickor slipper undan att födas i en sådan familj. De undgår ödet att bli fostrade av idioter. Kanske får deras små själar chans att hinna etablera sig i nåt annat litet växande embryo, med möjlighet att bli välkomnade i en familj som inte använder sig av levande barn som livsstilsrekvisita.

I nästa tankeled inser jag att om dessa föräldrar aborterar alla flickfoster, då kommer de i stället att få enbart söner. Söner som växer upp i en könsdiskriminerande miljö, där de från början får klart för sig att de rent genetiskt är mer värda än alla (levande och döda) medsystrar. Förutom att de som pojkar snart kommer att vara majoritetskönet.

Nä det blir ju bara för hemskt! Kanske bättre ändå att tvinga folk fullborda sina flickgraviditeter? I hopp om att småtöserna ska bli så frustrerade och förbannade att de gör uppror mot sina familjer.

Nä usch, det vet vi ju också vad det kan leda till. En hel generation av skitförbannade fittamazoner, det kan ju också bli hemskt. Det är ju inte könskrig vi vill ha.

Nä det enda raka är att uppmuntra alla dessa könsdiskriminerande föräldrar att abortera alla barn, flickor såväl som pojkar. De ska inte reproducera sig överhuvudtaget. Det vore faktiskt det bästa, för de flesta, på lång sikt.

Nu kanske de inte kommer att gå med på det frivilligt. Om de nu har fått till sin lille pojkavkomling så kanske inte de vill släppa honom ifrån sig så där utan vidare? Och tvångslagar och förbud, det tror jag faktiskt inte på.

Man kunde kanske vara lite listig. Man kunde ställa en oskyldig fråga när det gravida paret kommer till ultraljudet.

-Vill ni veta könet på barnet? Vad hoppas ni på?

Svarar dom pojke kan man visa på några blanketter för abortansökan som händelsevis ligger där. Om det nu skulle visa sig vara en flicka. Plockar de på sig en sådan blankett, så vet man var man har dom. Sen är det bara att köra programmet. Ultraljudet startas. Barnmorskan får en bekymrad min.

– Oj vad ser jag här. Det här barnet –

– Vadå vadå? Vad ser du?

– Äsch ingenting.

– Är det nåt fel? Vi vill veta! Vi har rätt att veta!

– Titta på knäna här. Barnet kommer att bli kobent. (Alt. har anlag för fetma / fräknar / utstående öron / nageltrång)

Saken är klar. För vem vill ha en unge som inte är perfekt, som inte lever upp till ens förväntningar, som har en defekt som stör familjestilen?

Ja sådär går tankarna. På det viset kommer idioterna att utrota sig själva. Bättre kan det väl inte bli?