I januari 2013 startade jag projektet TomteUrbanen, en diktad berättelse gestaltad som street art installation i kommunala papperskorgar.
Tomte Urbanen hade premiär i Lund 2014 (inom SommarLunds program).
Därefter ställdes papperskorgarna ut som en del av Skapande Skola i Kristianstad. Papperskorgarna placerades på olika offentliga platser i centrala Kristianstad och samtliga barni åk 3 och 4 bjöds in till en tomtesafari. Därefter samlades vi, klassvis, på Regionsmuseets verkstad för att dikta nya verser om tomtarnas liv i staden.
Blogginlägg som taggats TomteUrbanen finns här.
Följ även TomteUrbanen på Facebook
Tyvärr gick alla de nydiktade verserna som barnen gjorde förlorade i en webbsideskrasch.
Men här nedan är alla de texter jag gjorde – i olika versioner – genom åren med de urbana tomtarna:
BOPLATS STORTORGET. / NYANLÄNDA
Djupt under tallens rötter har tomtarna sitt bo
Där har de levt sen alltid i trygga tomtegrop
Men plötsligt hörs ett dunder som ruskar deras loft
och hemfridens aromer förbyts i skräckens doft
En stormvind sliter sönder det träd de gjort till sitt
och taket över boet rivs bort och faller fritt
-Det rasar! Spring för livet! beordrar Tomtefar
Men Tomtemor hon skriker: -Vi måste stanna kvar!
Vi ropar på de människor som alltid vart vårt stöd
Vi tomtar har ju alltid hjälpt människor i nöd
Men mänskorna är borta, har flytt från tall och gran
och tagit med sig flyttlass och framtid in till stan
Djupt under tallens rötter dras rottrådarna opp
För tomtarna har livet på landet nått ett stopp
Ty människorna är tomtarnas stora ändamål
Förutan dem blir tomtar som sytråd utan nål
Så trots att skog och mark är en tomtes sanna värld
så river de sitt läger, mot stan går deras färd
Sin sanna plikt – den känner var tomteindivid:
Att va med sina människor i både rum och tid
Nu är de nyanlända som främlingar till stan
Och första steget taget mot livet som urban
Första t 23:
1.
Djupt nere i en kulvert har tomtarna sitt bo
Där bor de tätt tillhopa i underjordisk ro
Och fyra barn de har som är lustiga och små
I svarta blanka mössor med hårda knutar på
2.
När krig och våld regerar i världen utanför
Här nere uti kulverten ingenting det gör
För boet det är larmat med högspänd elektrod
Och luckan upp till gatan har superhemlig kod
3.
De lever här så nöjt i sitt trygga lilla hem
Från gatuköken regnar ett överflöd på dem
Och far är stark och modig och mor är blid och rar
Och muntra lekmaskiner på alla håll de har
4.
Och våra svarta mössor är mycket bra att ha /de har hundbajspåsar som mössor/
Att låtsas vara hundbajs i dem går väldigt bra!
Vi kryper till en rännsten och ligger bara still
Om mänskor eller odjur på gatorna syns till
5.
Och våra bästa grannar bor oppe på ett tak
Vi klättrar hela vägen ditupp från vår kloak
Vi leker att det brinner med Rökdetektorns barn
Sen hoppar vi ikapp med dem ner till trottoarn
6.
Vi hoppar bock med yngsta Parkeringsautomat
Och spelar sedan brännboll med barnen Termostat
I blindbock binds vart öga på vår Trafiksignal
Sen lustiga trafiken gör glad saltomortal
7.
Ett krig med fjärrkontroller det är en munter sport
Vi siktar på dom andra – sen klickar vi dom bort!
Men vill vi sedan skratta vi går till hemlig vrå
och kittlar där varann med elektriskt tandborststrå
8.
När far har gått till Komvux och mor på joggingtur
Då vaknar genast mormor ur blida morgonlur
Till barnens rum hon smyger – de ha till skolan gått
Hon tar deras Nintendo, för några stunder blott
9.
Sen kommer gammelfarfar från dialysen hem
precis när mormor äntligt på spelet har fått kläm
Han knycker det i smyg när hon sina ögondroppar tar
och spelar tills det inte finns batterier kvar
10.
Från skolan kommer barnen med sin förväntan stor
Det blir ej nåt Nintendo i afton, säger mor
Tyvärr har batterierna råkat taga slut
Det hjälper ej med tårar och inte heller tjut
11.
Och aftonfriden sänker sig uti hemmets vrå
I mors garderob står nya batteriladdaren på
Hon tassar dit i lönndom – hon inga medel skyr
Sen spelar mor Nintendo tills ljusa dagen gryr
12.
Ibland tar far sin rustning av grillfolie på
Och drar så ut i natten att hemska odjur slå
Då smyger barnen efter och lägger sig på lur
För knarkarn är det värsta av alla lömska djur
13.
Vi ligger där så tysta bak hundbajstunna stinn
När knarkaren är slagen, av glädje fylls vart sinn
Då jublar vi så stolta men kivas inom kort
För alla vill ju hjälpa att bära knarkarn bort!
14.
Vi sedan släpar knarkarn till farbror Bankomat
Slå upp din gröna lucka så får du lite mat!
När han får syn på knarkarn han piper helt förskräckt
Men smackar sedan lystet, aptiten hans är väckt
15.
Vi tomtebarn vi tänker att snart blir det vår tur
Att lära oss att kämpa mot såna lömska djur
Vi övar oss att strida mot väskryckare små
Men såna snabba nypor är svåra att rå på!
16.
Och far han lär oss skilja på fonder riktigt väl
(för om man satsar illa man kursar sig ihjäl)
Han lär oss investera i bolag och kartell
Sen få ni ej ta miste ty då kan det bli smäll!
17.
Och mor är aldrig stilla, hon har ett fasligt sjå
Hon ilar runt på reor och fyndar och går på
Hon klipper ut kuponger och samlar till rabatt
Ja flitens lampa lyser på henne varje natt
18.
Och barnen gör sitt bästa med hjälpsamhet så stor
Ty stora lass av tomburk vi släpar hem till mor!
Sen samlas vi i boet med var sin Bellmanlott
För lär man sig att skrapa – då går det alltid gott!
19.
Men kvällarna blir mörka och TV:n lyser klar
den blickar ut på barnen så underlig och rar
Och barnen ser tillbaka med fingrarna i mun,
tills sena Aktuellt lyckats vyssja dem i blund
20.
Där bor så många gubbar bak glansig jätteskärm
De kommer fram och dansar ibland som i en svärm
Och tomtebarnen tycker det är en ryslig tur
Att hela världen ryms i en sådan liten bur (att allt kan stängas in i…)
21.
Ty ute är det frostigt och långt till närmsta vän
Och tänk så mycket faror som lurpassar på en
Men TV:n glimmar sällsamt med munter färgkontrast
Och skulle det bli hiskligt så knäpps den av i hast
22.
Vi går till Parabol-mor en dag och hälsar på
Och tomtemor hon säger till sina äldsta små:
Nu ska vi lyssna noga för Paraboln är klok
Hon känner hela världen och talar som en bok
23.
Och tomtemor hon niger: – Ack kära Parabol
Att bli så klok som du det är varje tomtes mål
Och Parabol-mor synar oss små från tå till topp
Hon ser med röntgenblick genom varje tomtekropp
24.
Så sätts de små i skolan som visst är världens tak
De kommer ifrån skorsten såväl som från kloak
Antenn-barn, radar-ungar och alla kretskort små
De sitter där i rad och hör mycket noga på
25.
Och Parabolen lär oss att tyda stadens sus
Vart motorfordons varvtal och ventilatorns brus
Och bromsars glada gnissel och väktarns djärva skott
Att akta oss för börsfall och sluga strömavbrott
26.
Ja allt i hela världen hon lär oss namnen på
Att alla apparaternas manual förstå
Att koda html och mäta bredd på band
Gör små maskiner vuxna i ett och samma land
27.
Men kulna vintern kommer och skolpengen tar slut
Och konsumentprisindex’ nivå blir helt akut
Den långa mörka vintern de vill helst drömma bort
Men motvilligt de väcks av en maning från Rapport
28.
Små barnen samlas frusna i boet omkring mor
Vi vill ej flytta bort ifrån hemmet där vi bor!
De drar i hennes kjolar och ropar på sin far
Vi vill ju bo hos båda i alla våra dar!
29.
Vi älskar ju er alla, och varandra, säger mor
En skilsmässa är inte så farligt som man tror!
Det är nåt som vi alla har plikt att klara av
Det är naturens hårda men rättvist enkla krav
30.
– Men varför, varför, mor, ska det drabba även oss?
Vi är ju sams och vänner och brukar aldrig slåss?
– Naturlagen dikterar att konsumtion, min vän
blir högre uti flera familjer än i en
31.
Och därför, bara därför, så brytes boet opp
Och tomtarna drivs in i ett skilsmässoförlopp
Men de är inte ledsna, de vet ju vad de vill
Att BNP för tomtar får aldrig stanna till!
32.
Djupt under tallens rötter de nu har var sitt bo
Med var sitt eget hem har de äntligen fått ro
Och fyra barn de har som de delar vårdnad på
Som pilar mellan hemmen på kvicka fötter små
33.
Och far är stark på sitt håll Och mor är blid på sitt
Och eniga de är om vad som är mitt och ditt
Och mor går ut och dansar när barnen är hos far
Och far kan träffa andra med sinnesfriden kvar
34.
När andra par beklagar sig över brist på tid
Då strålar dessa två av förnöjsamhet och frid
För barnvaktsfrågan har de fått idealiskt ordnad
Med lycklig skilsmässa och rätt fördelad vårdnad
UR RETORIK i p1 / Sveriges Radio / 5 ST:
1.
PLÖTSLIGT VAKNAR LEDAN
Djupt under tallens rötter har tomtarna sitt bo
De lever där så nöjda i äktenskaplig ro
När storm och krig regerar i världen utanför
I sängkammarens dunkel det ingenting förstör
För blåsten stängs av trivseln som styr i deras hem
I älskogs famn kan ingenting distrahera dem
Nej deras värsta fiende slår ej utifrån
Den naggar i den inre intima hjärtevrån
För plötsligt vaknar ledan som björn ur idet opp
Och väcker fantasier i tanke som i kropp
Tänk om det fanns nåt annat? Som de gått miste om?
En bättre form av kärlek, en passionerad storm?
Då tomtefar kan bli som en ny förförisk man?
Och tomtemor kan blomstra som ros i ökensand?
De surar, gråter, längtar och letar efter ord
Men tystnaden brer ut sig som frost på vinterjord
Till denna längtan efter en nytänd erotik
Får tomtarna en ledtråd i nästa Retorik
2.
Betraktelsen.
Djupt under tallens rötter är tomtarna ihop
Dom sover tätt tillsammans i trygga tomtegrop
Men plötsligt hörs ett dunder som ruskar deras loft
och sängvärmens aromer förbyts i skräckens doft
Ett yxhugg genomskakar det träd de gjort till sitt
och taket över boet rivs bort och faller fritt
-Det rasar! Spring för livet! beordrar Tomtefar
Men Tomtemor hon skriker: -Vi måste stanna kvar!
Och tomtebarnen gråter och några börjar slåss:
-Vi lyder ingen av er om ingen hör på oss!
Men tomtefar befaller: I lägen utav kris
finns inte tid för sådan/ extrem demokrati
Hur tomtarna ska klara sig från total panik
Det får vi veta mer om i nästa Retorik
3.
Djupt under tallens rötter för tomtarna ett liv
Från tomtebarnens röster hörs både gräl och kiv
Dom härmas och dom retas och skriker fula ord
Nej maten tystar inte mun omkring deras middagsbord
Och tomtemor blir vred och – Nu får det vara nog!
Ni måste hålla fred och va sams i våran skog!
– Men det va dom som börja! försvarar barnen sej
– Nu får ni vara tysta! Och lyssna här på mej:
När någon retas – låtsa som om ni inte hör
Då tynar deras ord bort och hela grälet dör!
Och tomtebarnen lyder och dövörat slås till
Men i sitt tomtehjärta de tänker vad de vill
Hur tystnaden ska brytas men inte bli till skrik
Det vet dom om dom lyssnar på nästa Retorik
5.
Djupt nere under staden har tomtarna sitt bo,
Där är det varmt och torrt men så svårt att få nån ro
För ovanför på torget hörs mänskors skrän och skri
Där praktiseras högljudd humandemokrati
Kan tomtar få ett ord med i detta tuffa lag?
Där utspel, lögn och mediedrev har övertag?
Ska vi nu börja twittra? Och smickra en publik?
Och vem kan undervisa i denna retorik?
De går till gammeläldsten som släpats med till stan
En krokig gammal gubbe, bedagad, glömsk och dan
Han svarar på var fråga, hans gammelröst är hes
Och tomtarna de lär sig av Aristoteles
UR FÄRDPLAN LÄNSSTYRELSEN
Djupt under tallens rötter har tomtarna sitt bo
Där råder det en enkel och lantligt hållbar ro
Men plötsligt rämnar friden i detta tomteland
När tomtefar yr in med en tjock remiss i hand
-En plan att reparera klimatet på vår jord!
Men utan att ens nämna oss tomtar med ett ord!
Nu har dom blivit galna, vad tänker människor på!
Det är ju tomtars visdom som får dem att bestå!
Men tomtemor hon ler när hon bannar tomtefar:
– Din tomtevisdom fick oss att envist stanna kvar
När människorna tog flyttlass och framtid med till stan
sa du att du vill hellre förgås än bli urban!
Och tomtefar han river bekymrat i sitt hår
-Ett hus med tomt och lada det står ju där det står!
Vårt uppdrag är att skydda en lantbruksfastighet
och inte kuska runt med nervös mobilitet
Små tomtebarnen lyssnar med fingrarna i mun
– Ni glömmer att vår värld den har både tid och rum!
Fast människor brutit loss ifrån rummets fångenskap
Så svävar de ändå likt ett fjun i tidens gap.
– De lever i det lilla som har de evigt liv
Men i det stora de har ett korttidsperspektiv
Vi tomtar vet sen gammalt att det är just tvärtom
Vi måste ta vårt ansvar och inspirera dom
Djupt under tallens rötter dras rottrådarna opp
För tomtarna har livet på landet nått ett stopp
Ty människorna är tomtarnas stora ändamål
Förutan dem blir tomtar som sytråd utan nål
Så trots att skog och mark är en tomtes sanna värld
så river de sitt läger, mot stan går deras färd
Sin sanna plikt den känner var tomteindivid:
Att skydda sina människor i både rum och tid
Christina Claesson, fritt efter Elsa Beskow