Hora? Det är väl inget. Det är värre att bli kallad tjock.

ur Moderna Tider maj 2001

Jag blev kallad hora av en 14-åring på en skola. Killen bad om ursäkt med blossande kinder. Senare steg han fram till sin lärare och sa: -Jag ska inte kalla dig för hora, men jag vet vad jag tänker. -Jamen då har han ju gjort ett framsteg! löd rektorns kommentar. Kanske var det en social kompetens hon anade, att kunna förolämpa någon utan att åka fast för det.
Idag finns knappt en tolvårig tjej i detta land som inte har vant sig att bli kallad för hora av sina jämnåriga. På skolorna tolereras för det mesta "vanliga" svordomar typ fan, skit, jävlar. Men inför könsord och diskriminerande skällsord försöker man markera.
Notis i Sydsvenska Dagbladet (24 mars): Tioårig flicka misshandlad av tolvårig flicka. Anledning: tioåringens gäng hade kastat könsord efter tolvåringens syster. Tioåringen blev sparkad, slagen i huvudet och knäad i underlivet.
Jag blir, i egenskap av författare, inbjuden att komma och tala om fula ord på en skola. De har temadag, en satsning för att stärka arbetsklimatet. Det är en upplevelse att stå i aulan, med mygga på kragen, och skriva FAN DJÄVLAR SATAN SKIT FITTA på blädderblocket, medan lärare och elever sitter böjda över blocken och antecknar. Visste ni att FAN betyder "frestare"? Och SATAN "förtalare"? Jag talar om förbannelser (negativa sockerpiller), eder (att sätta sin själ i pant hos Gud eller Djävul), skällsord (att tilldela andra negativa pronomen) och svordomar (att låna kraft från högre eller lägre makter).
Det lär inte finnas något språk som saknar svordomar och skällsord. De fula orden är en makt som lånar kraft ("kraftord") från ett förbud eller tabu. Det rör sig alltid om tre områden: religion, sexualitet och avföring. I sällsynta undantag döden. Tabut kring vissa ord skapar en laddning, en energi, som vi sedan använder för att utöva makt, mot andra, eller mot våra egna frustrationer. Till och med schimpanser, som man har lärt teckenspråk, har upptäckt kraftordens möjligheter, och setts säga "Dirty monkey" till varandra och "You green shit" till vårdarna.
I Sverige missbrukade vi Guds namn, ända tills protestantismen förde in djävulstron. Då kom de svärord som idag banaliserats: jävla, satan och fan. När hotet om gudomlig vedergällning inte längre förmår ladda dessa tabuord, har vi alltmer börjat använda könsord. Säkert spelar påverkan från amerikanska media in. Mitt skolbesök ska lära mig att det finns flera skäl.
Det här är en riktig överklasskola. Det är rektorn själv som säger det. Förra året byggdes ett nytt högstadium på andra sidan motorvägen. Problemeleverna, som bor i det kommunala bostadsbolagets bostäder, hamnade i den nya skolan. Kvar här går de som bor i de omkringliggande villorna. Det är väluppfostrade ungdomar, välklädda, välformulerade. Rektorn menar att de ligger ungefär tre terminer före jämnåriga elever på andra skolor.
Jag vill utreda om min upprördhet över språkbruket är estetisk eller moralisk. Är det mitt stilöra som reagerar mot det "torftiga språket"? Är det flickornas heder jag vill försvara? Eller är det möjligen en energifråga - hur ska vi skapa emotionell språklig urladdning om det gått inflation i de värsta orden? Leder svordomsliberalism till ökat fysiskt våld? Jag samlar några 14-åringar för att fråga (pojkarna) varför de kallar flickorna för hora och (flickorna) hur det känns att bli kallad så.
Jag får snabbt mina förmodanden kullvälta. Det är för det första lika ofta flickorna som kallar varandra för hora. För det andra tänker de knappt på vad ordet betyder. Där jag hade förväntat mig kränkta känslor och generade undanflykter, får jag raka, nästan oskuldsfulla svar.
-Hora är väl inget. Det är värre att bli kallad fet, säger en prydlig flicka i lammullspullover.
-Jag brukar skrika "jävla fitta!" när jag missar ett hopp i längdhoppningen, säger en kille som verkar vara en mönsterelev.
Det har alltså skett en "automatisering" - orden används inte längre i figurlig mening. Vem tänker på att "skit" betyder "avföring"? "Skitfint" och "skitsnyggt" säger man utan att rynka på näsan.
-Man tar inte åt sig för man vet ju att det inte är sant, säger flickorna. Dom menar inte prostituerad, dom bara måste säga nåt nytt. Och om nån säger jävla bög, så tänker dom inte homosexuell. Det är ingen annan heller, som går och funderar på om den eller den är bög eller hora. Det är bara nåt man säger. Alla säger det.
-Vad som sårar är när det är något personligt, och som dessutom kanske är sant, något som man själv vet om men försöker dölja. "Ful frisyr" till exempel.

-Eller "nörd". Jag som har bra betyg, glasögon, ser ordentlig ut, då tror dom att jag är en sån tråkig människa som bara sitter hemma och pluggar… det blir jag sårad av, säger en flicka.

-"Stude" (plugghäst)… det är sårande. Men det är ju egentligen något bra. Jag vet att sen när dom blir äldre, när dom kommer och ber, snälla får jag jobba hos er, då kommer dom att avundas mej.
Det är den illa tålda sanningen som förolämpar, inte den uppenbara lögnen. Det borde ge oss skäl att granska varför vuxenvärlden upprörs över könsorden. Om sexualiteten nu är så naturlig som vi påstår, varför är det inte naturligt att pojkar skriker "fitta" på idrottsplanen eller att tonårsflickor hälsar varandra med "hej ditt gamla luder, ska vi gå och fika?"
I Sydsvenska Dagbladet (23 mars) uttalar sig Malmöavdelningen av Folkpartiet (apropå porrfilmer): "Att det finns sexbutiker är faktiskt inte konstigare än att det finns möbel- eller blomsteraffärer."
Är det här knuten ligger? Kanske är det sexkommersen - inte själva sexualiteten - som är naturlig? Jag hajade till den första vårdagen, när jag såg ett par i 50-årsåldern passionerat stå och kyssa varandra på Gågatan. Jag vände mig om. Men jag lyfter inte ett ögonbryn åt hyllmetrar av fuktiga vulvor i pressbyrån eller videoaffären.
I Margareta Svahns "Den liderliga kvinnan och den omanlige mannen" (Carlssons 1999) lär jag att vi inte svär mycket idag, sett i långt perspektiv. Borgerliga salonger och folkbildning har dämpat det mustiga svordomsspråk som alltid kännetecknat bondesamhället, och det är med denna "salongsfähiga" period vi nu jämför oss.
Förolämpningarna har alltid koncentrerat sig på samma saker. Män blir skällda för att vara omanliga (flatfitta, kackröv, bög) och kvinnor för att vara sexuellt lössläppta (allemanshora, kåtlåda). Så var det på medeltiden, så är det nu:
-Om en tjej går och strular, med flera killar, så blir hon kallad hora, säger flickorna. Men om en kille gör det är det inte samma sak.
-Om tjejer strular runt så anses dom vara billiga, säger en pojke. En kille kan knappast bli kallad billig. Det är t ex svårt för en kille att klä sig utmanande.
-Om en tjej strular runt så är det för att hon låter killarna göra som de vill. Men om en kille gör det - då är det inte tjejerna som får honom, utan det är han som erövrar dom. Det är han, i båda fallen, som är erövraren.
Så "hora" och "bög" fullföljer en urgammal tradition. Mannen ska vara manlig, kvinnan ska hålla på sig. Har då inget förändrats? Jo, med den allmänna sexuella tillgängligheten har vi fått nya skällsord på kvinnor: de som vare sig väcker eller tillfredsställer lusten (knipfitta, smygflata, stolpskott). Kvinnor kan alltså skällas för att vara både kåta och kalla. Och med ökad jämställdheten får männen höra, dels att de är "överdrivet manliga" (macho, mansgris, broiler), dels inte potenta nog (sittkissare, pennpitt, pincettballe). Allting du är kan vändas emot dig.
Vem är vinnare, vem förlorare, i detta ordkrig? Första offret är väl den goda smaken. Kanske är det den vi stirrar oss blinda på. Att könsorden kommer att bli en vardaglig del av vårt språk framöver är uppenbart.
Men den största skändningen äger inte rum ungdomarna emellan - det är den som vuxenvärlden består de unga med. Den sexuella frigörelsen ville tvätta skamfläcken från erotiken men lyckades bara erotisera skammen - och kränga den till högsta pris. Hela sin uppväxt utsätts de för ett konstant bombardemang av sexuella signaler och banaliserade erotiska retningar. Småtjejer klär sig i push-ups och tangatrosor, tonårspojkar sitter uppe på helgerna och tittar på porrfilm med papporna, färre och färre barn växer upp med någon annan sexuell förebild än den som spekulativa media ger.
Vi kallar detta frihet till lust.
Pojken som kallade mig hora följde med till ett studiebesök på fängelset. När urinprovtagningsrutinerna presenterades (fångarna får klä av sig nakna) frågade pojken: -Får dom stånd då? Han fick det irriterade svaret: -Naturligtvis inte, vad tror du, det här är ingen trevlig situation.
Men det är ett föga känt faktum att också offer för våldtäkt, incest och övergrepp kan visa yttre tecken på lust, sexuell retning. Pojkar som våldtas kan få erektion, kvinnor kan få orgasm under våldtäkt. Könsorganen och sexualiteten är så funtade att de svarar på vissa retningar, ibland i strid mot vilja och känsla. Detta bidrar ofta till den skuld offren känner.
Frihet till lust? Ja, men friheten att slippa erotiska övergrepp på min fantasivärld, då…? Vi tycker det är självklart att skydda våra barn mot passiv rökning. Men passiv masturbation går bra.
Vad jag ser är inte ungdomar som förråats. Jag ser ungdomar som vrider vapnet ur vuxenvärldens händer genom att härda sig och varandra mot den skändande översexualiseringen. "Samhället vill göra oss alla till horor, låt oss då ta ett skamgrepp på skammen, och kalla varandra luder. Låt oss skaffa ett skal som är tjockare än deras övergrepp, innanför vilket vi kan freda vår integritet."

Christina Claesson