Spark i baken för att skriva
En bloggarkollega skickar mig ett nödrop:
”Hallå där,
Jag sitter här med en sådan oerhörd skrivarlust och lika oerhörd idétorka när jag kom att tänka på dig. Jag skulle behöva komma igång, få en spark i baken. Har du någon sida med råd o rön på hur jag tar mig ur den här förbaskade idétorkan? Nu har jag suttit och skrivit ”blåbär” i flera dagar utan att ens ha kommit vidare till vare sig lingon eller svamp. Så här kan jag ju inte ha det.
Bästa hälsningar,
GR”
Jag sitter här med en sådan oerhörd skrivarlust och lika oerhörd idétorka när jag kom att tänka på dig. Jag skulle behöva komma igång, få en spark i baken. Har du någon sida med råd o rön på hur jag tar mig ur den här förbaskade idétorkan? Nu har jag suttit och skrivit ”blåbär” i flera dagar utan att ens ha kommit vidare till vare sig lingon eller svamp. Så här kan jag ju inte ha det.
Bästa hälsningar,
GR”
Skriva vadå? Till bloggen? Vadsomhelst? En roman? Visst kan jag ge spark i baken men måste veta i vilken riktning 🙂
Ah, bra frågor! Jag hade tänkt mig en liten novell. Problemet är egentligen det att jag har på tok för många spridda och ofullständiga idéer. Uppslag som inte har någon direkt början eller leder någonstans. Som små scener. Jag är så oerhört mångfacetterad i mina tankar att jag känner det som om det blir svårt att hålla upp intresset på ett enskilt ämne utan att strax därpå börja glida in på något helt annat. Detsamma gäller även sättet att skriva på. Jag behöver någon form av disciplin. En arbetsmetod. Något slags schema att kunna falla tillbaka till.
Skrivandet i sig självt är inget problem. Vet jag bara vad jag ska säga eller berätta så kommer resten av sig självt.
Det känns genant nog som jag helt enkelt inte har något att berätta. Jag känner mig som en skådespelare. Full av iver att ge utryck eller gestalta något. Men i avsaknad av ett manus.
Jag kan tänka mig att ge dig lite spark i baken men har i så fall ett förslag. Att vi gör processen på min blogg så att fler får ta del av den. Det är en hel del som hör av sig om sånt här, senast igår kväll satt jag i en lång diskussion med en som vill skriva sin självbiografi. Jag hinner inte konsultera enskilda men tycker samtidigt det är kul, och är faktiskt rätt bra på att ge inspiration.
Kunde vara roligt att prova den här formen.
Kunde vara roligt att prova den här formen.
Ja man behöver en motpart, en annan schackspelare på andra sidan brädet. En första läsare som hänger vid ens läppar och vill höra nästa mening. Sånt är svårt att simulera själv.
Vad säger du? Kunde vara ett kul experiment.
Vad säger du? Kunde vara ett kul experiment.
Javisst, det kan vi absolut prova. Jag har ingen aning om vilken form det kommer att ta sig. Men det kommer ju att visa sig. Jag kan ju vara lite anonym så spar jag alla eloger till dig tills Nobeltalet istället!:-)
Skicka mig en länk så fort du fått upp något så kör vi igång!:-)
Skicka mig en länk så fort du fått upp något så kör vi igång!:-)
CC:
Okej då kör vi.
Jag återkommer.
