Sp-i-B 2: Att använda sin tid
Spark-i-baken nr 2. Alla klagar över brist på tid. I stället för att klaga – ta reda på vad du använder de 24 timmar till som alla människor har.
Något måste kanske offras. Och annat kan göras effektivare.
Men till stor del handlar det om att vi inte upplever oss vara närvarande i vår tid medan den pågår. Tankarna och kroppen lever i skilda tidsepoker. Huvudet springer antingen före i planer (oro eller förväntan) inför framtiden, eller i grubblerier över den tid som gick.
För att reda ut vad som är vad, gör en energiinventering. Jo, den tar lite tid, men kommer i gengäld att ge mer tid tillbaka. Det görs samtidigt som du gör allting som du brukar.
Bestäm dig för 12 timmar under dagen. Plocka fram en äggklocka eller timer. Ett papper och penna. Dessa saker måste följa dig vart du går hela dagen.
Sätt nu klockan på 30 minuter. När den ringer avbryter du det du håller på med och på pappret skriver du ner:
1. Vad du tänkte på då klockan ringde.
2. Vad du gjorde, konkret, då klockan ringde.
Skriv ner det snabbt, utan att grubbla över saken, och sätt sedan åter timern på 30 minuter.
När dagen har gått summerar du resultatet. För varje anteckning noterar du i marginalen:
1. om tanke och handling sammanföll, dvs tänkte du på det som du höll på med? Räkna ut hur många procent av tillfällena då tanke och handling var ett.
2. om denna handling var just vad du ville använda denna tid till? Räkna ut hur många procent av tillfällena det var.
Det är upp till dig själv att analysera resultatet. Gör om energiinventeringen efter en vecka, och därefter någon gång om året.
Just nu läser jag en rapport om våld – trots att det inte alls är mina arbetsuppgifter men jag är ledig så… – och ägnar mig åt detta. Hela tiden. Inget annat stör, jo, kikade på dotterns nyinförskaffade legitimation. Det var det avbrottet som kom. Under den här timmen.
Energitjuvarna är många i dagens samhälle, och som du sade i krönikan häromdagen, det är lite småtrevligt faktiskt att överhöra ena sidan av ett telefonsamtal. Ibland leder det till – som fordomdags rökvagnar – till samtal.
Inte då mellan den som telefonerade utan oss andra. Som småler mot varandra åt att ”jag sitter på tåget”-meningen kommer efter en eller två sekunder…
Energi. Viktigt ord. Vi har en ljugarbänk där jag bor, en gammal hederlig ljugarbänk, den är utanför ett kafé. Där samlas ett gäng då och då, i alla åldrar, från olika nationaliteter. Understundom faktiskt en mycket prominent person som letat sig till kaféet. Har inte vågat prata med honom än, han talar mest italienska med italienarna som återfinns på kaféet.
Ett sådant energigivande kafé borde alla leta upp i sitt liv, sin oas liksom för livet.