Radionovell: Sommarkatten och beröringar

Sommarkatten är en radionovell jag har skrivit på beställning av Sveriges Radio P1.

Den bygger på en händelse jag berättat några gånger för barn:  hur jag smugglade en sommarkatt till stan. Nu har jag utvecklat den och skrivit en vuxennovell som handlar om två systrar som återupplever en liknande händelse, och avslöjar de dolda hemligheterna kring förloppet.

När jag berättar fram historier skriver jag aldrig ner dem. De riskerar då att hamna i fel del av huvudet och det påverkar berättandet till det sämre. Det är skillnad på skriftspråk och talspråk , och hur van man än är vid att berätta muntligt så förändras språket när man sitter vid tangentbord. Och i själva berättarsituationen tenderar man försöka bevara de fina formuleringar man skapade i skrivprocessen hellre än att skapa en levande film i publikens närvaro.

När jag utvecklar en muntlig berättelse tänker jag ut en dramaturgisk stomme, med början, viktiga vändpunkter och ett slut. Sen kastar jag mig ut och börjar provberätta för vänner och bekanta och i mindre, inofficiella sammanhang. Deltagare i kurser blir ofta provpublik.

Det brukar ta cirka 10 gånger innan berättelsen börjar bli ”klar”, dvs så klar att man vet att den funkar och man med gott samvete kan ta betalt för att berätta den. Den här processen är samtidigt ett memoreringsarbete. Efter 10 gånger har berättelsen blivit  som självupplevd – ibland är det svårt att skilja på verkliga minnen och mina berättelser. Särskilt när de rör sig i en miljö som ligger så nära min egen, som i Sommarkatten. (Jag vistades verkligen i ett torp i Västergötland när jag var liten. Däremot har jag ingen storasyster. )

Fullständigt färdig, i bemärkelsen att inget längre kan ändras, blir den ju aldrig. Varje ny situation eller ny publik medför förändringar av berättelsen. Oskyldiga kommentarer eller frågor från lyssnare kan få mig att se berättelsen i nya dagrar och den förändras efterhand.

När jag skulle skriva radionovell gjorde jag fyra stycken. Två av dem lämnade jag till provläsning av fyra vänner. Deras kommentarer fick mig att bestämma mig för Sommarkatten, och jag gjorde också några viktiga förändringar i innehållet. Mamman och pappan fick byta roll i berättelsen. Därefter gjorde jag en provläsning för kollegorna på mitt frilanskontor i Malmö. Deras reaktioner fick mig att omarbeta slutet, som varit mycket ”öppet”. Slår hon ihjäl systern? Eller är hon redan död där hon ligger och sover i gräset? Jag insåg att åtminstone jag var tvungen att bestämma mig för vad som händer, även om det sen kan vara öppet för tolkningar.

Jag lyfte också upp ett viktigt tema i berättelsen: Beröringar. Eller bristen på beröringar. Längtan efter beröring

Genom den här processen med provläsningar har jag utvecklat Sommarkatten efter ungefär samma modell som mina muntliga berättelser: de provas fram i möten med publik eller lyssnare.

Det var först meningen att jag också skulle göra inläsningen för radio. Jag var tveksam till det eftersom berättelsen är i jagform och skulle kunna uppfattas självbiografisk.  Det är den inte. ”Jaget” är en karaktär som ska gestaltas av en skådespelare. Det blev Siw Erixon som gjorde inläsningen för radio – mycket fint tycker jag, med bra balans mellan distans och inlevelse. Thomas Lunderkvist på Lokatt Media har producerat.

Sommarkatten sänds i P1 10 juni kl 11.35, repris 11 juni kl 19.35.
Efterlyssna här på sr.se