Ett långsamhetens Marathon då vi vandrade i Posta-Nillas spår mellan Kristianstad till Hovdala Slott – 42.195 meter (eller andra hållet)
Posta-Nilla-vandringen gick 4 gånger under åren 2003-2006, från gryning till skymning en dag i maj.
Vem var Posta-Nilla? Nilla Jönsdotter arbetade och bodde på Hovdala på 1800-talet. Två gånger i veckan gick hon med posten till Kristianstad, till fots 4 mil och tillbaka nästa dag. Över bröstet hade hon postväskan och under kjorteln en pistol för att freda sig mot överfall. Därutöver ansvarade hon även för linberedningen på Hovdala. Nilla var ogift och mor till två döttrar. Hon dog 1916, 97 år gammal. Hennes grav finns vid Ignaberga kyrka. Läs mer om Posta-Nilla
Färdvägen: Lilla Torg Kristianstad – Vattenriket – Lillö – Önnestad – Ullstorp – Vanneberga – Lommarp – Ignaberga – Nösdala – Hovdala. Eller vice versa. Detaljerad färdväg här.
Berättare under vandringen var CC, som också kläckte idén att genomföra denna vandring.
CC var sommarberättare på Hovdala dessa år, och när hon första gången fick höra talas om Posta-Nilla sa hon: Ska jag nånsin berätta något om denna kvinna ska jag först ha provat att vandra samma väg som hon gjorde. Inger Torebo, som då var intendent på Hovdala, tog fasta på uttalandet och man satte igång att planera.
CC och Alf Björk provvandrade en hel vinter, fram och tillbaks på kostigar och skogsvägar, med famnen full av gamla kartor. Till slut hade de luskat fram den ungefärliga vägen Posta-Nilla kan tänkas ha gått.
Tanken var att det skulle bli en begränsad skara som skulle lockas till en så extrem vandring. Men första året deltog 120 personer! Så gott som alla vandrade hela vägen.
Arrangemanget upprepades ytterligare 3 gånger men när Hovdala p g a ekonomiska begränsningar inte kunde stödja det längre, lades den spirande traditionen ner.
CC skrev en novell om Posta-Nilla, en fantasibild av vad som kan ha hänt vid en av hennes rastplatser. Den finns att läsa på Terra Scaniaes webbsida.
Praktiska detaljer Svar på de senaste vanliga frågorna om transporter, följebil, hundar, pengar, mat, berättelser. Se här.
Orkar man? Till skillnad från ett vanligt Marathon var detta ingen tävling. I stället för snabbhet lade vi tonvikt vid innehåll och upplevelse. Man fick gå i sin egen takt. Man behövde inte delta hela vägen utan kunde gå den sträcka som passade en.
Hela sträckan är dock lika lång som ett Marathon. Det tog mellan 7 och 9 timmar. Det behöver man inte vara supertränad för att klara. Hyfsad kondition och väl ingångna vandringsskor räcker!
Vägen ligger kvar för den som vill gå sin egen Posta-Nilla-vandring. Detaljerad färdväg här.