Närvaro med kaffespill
I veckan var jag och snackade om storytelling för Nätverket Skånska Matupplevelser. Vid presentationen reste sig Lennart Brummer upp och började:
– Jag heter Lennart Brummer och…
Nu hade han förmodligen tänkt fortsätta med att han driver Brummers krog i Skåne Tranås. Men han blev lite yvig och råkade svepa till sin kaffekopp som välte så kaffet rann ut.
I detta läge avslöjar sig Lennart som den genuine storyteller han är. Hans presentation kom att lyda:
– Jag heter Lennart Brummer och…. jag spiller ut kaffe.
Utan att röra en min ställde han koppen tillrätta och fortsatte med sin presentation när skratten hade lagt sig.
Det här är ett underbart exempel på närvaro i tid och rum. Blixtsnabbt accepterar han vad som har hänt, och vilket alla andra också har observerat. Inte nog med det, han vänder situationen till sin fördel.
Som berättare befinner man sig alltid i samma rum och tid som sina lyssnare och får aldrig låtsas något annat. Kan man på det här viset bevisa sin närvaro så vinner man sina lyssnares respekt.
Till råga på allt skapade Lennart här, helt oavsiktligt, just en sådan story som kan återberättas.
Vilket härmed är gjort…
Tillhör du släktet historieberättande nattugglor måhända? Så tycks det mig åtminstone.
Lennart ovan tycks inte bara vara en fenomenal storyteller, han verkar förbaskat cool också.
Jag skulle vilja lämna in en beställning: Mer frekventa blogguppdateringar!
/P
Hej P, jag tycker som du, vill ha fler blogguppdateringar men hinner bara inte. Trots att jag är uppe halva natten…
Hej!
Är du säker på att det var oavsiktligt?
Vid en skolavslutning snubblade vår rektor när han skulle gå upp på scenen och alla i salen höll andan. Han hade tränat i veckor på att ramla så naturligt som möjligt och talet han sedan höll gick ut på ”Tänk om…… och vilken tur att……” Jag är säker på att alla som var där minns händelsen.
/B
Jag tror inte han är så förslagen att han skulle iscensätta en sån här grej. Jag är säker på att det var ett misstag, och att han fann sig.