Lukta gris på teatern?

Ikväll ska jag gå på genrepet till musikalen Blodsbröder som spelas på teatern i Kristianstad. Men alldeles innan måste jag sticka bort om Carmen och ge henne kvällsmat. Carmen är min tryffelgris. Hon bor f n en bit hemifrån hos en fodervärd men han har rest bort. Så jag matar, och gullar.

Logistiken är sådan, att jag måste åka direkt från Carmen till teatern om jag ska hinna. Jag har visserligen extra stövlar i bilen. Men Carmen är kelig och buffig och ibland blir hon lite våldsam i sin ömhetstörst. Ett möte med Carmen efterlämnar ofta sina spår i form av en varm sensuell doft av utegångssugga, nyans ”Linderöd”.

I morse när jag matade henne kände jag den där andra doften, den välbekanta starka, som är precis som tryffel. Doften av brunstig sugga. Jag kollade under hennes rumpa. Jo det verkade som om brunsten är på gång. (Vilket i o f sig är en stor nyhet eftersom vi befarade att hon var dräktig med en vildsvinshanne efter en rymning för en tid sedan.)

Så jag kommer inte bara att lukta sugga utan dessutom tryffel när jag kommer till teatern. Ska bli kul att se hur folk reagerar.

När jag var liten luktade alla parfym på teatern. Det var vidrigt alla dessa tantparfymer som blandade sig med varandra.

Men nu kommer folk att bära en helt annan doft med sig hem i afton, när de hänger av sig sina kläder.

Förlåt, Elisabeth, om det kommer klagomål! Elisabeth Ljungar regisserar och vi känner varann sen gammalt då hon regisserade en Offenbachoperett som jag skrev svenskt libretto till, ”Köttets lusta” (Vent du soir).

Läs förresten gärna tryffelgrisen Carmens egen blogg.