Korta och långa distanser

Jag är en kortdistansare, ja för att inte säga sprinter, när det gäller skrivandet. Jag sprutar idéer och kan ibland nästan drunkna i nya uppslag. Jag vet inte hur många korta historier och berättelser jag har gjort, hundratals.

Jag har skrivit en (publicerad) roman (”Allt är som vanligt”). Den skrev jag, från början till slut, på tre veckor. Sen vilade den ett år innan jag kom loss att skicka den till förlag (Alfabeta). Jag ändrade typ tre meningar innan den gick till tryckning och idag är det fortfarande bara en mening som jag inte är helt nöjd med.

Att skriva roman är som att simma över Engelska Kanalen när man är van endast vid 25-metersbassänger. Hjälp! Ser jag över huvud taget över till andra sidan? Både skrämmande och ovisst, och ger jag upp halvvägs är jag säker på att jag drunknar.

Jag är på det, nu igen. Hjälp! Det gäller att inte tappa styrfarten, och att inte bli frestad av alla de där andra korta uppslagen som ger omedelbar belöning.