Jag vill ha en buktalardrake

Fundament för docka med rörliga ögon.

På 70-talet arbetade jag med dockteater, i den fria gruppen Garderobsteatern i Malmö. I uppstarten var det, förutom mig, Raimo Juntunen, Rolf Rang, Christel Hanson och Anja Scmidt. Vi arbetade med dockteater i några år, började experimentera med dockteater för vuxna, men tiden var inte moden för det. Ambitionerna gick åt skilda håll och dockperioden blev snart historia. Det var inte rätt tid för det (som det blivit nu).  (Se t ex denna Expressenartikel nyligen om dockteater för vuxna.)

Själv ville jag då helst bli författare och kände mig obekväm med att vara på scen utan tillräcklig skolning. Så fort jag fick en chans övergick jag till att skriva och genom det började jag snart berätta muntligt, och ett tu tre stod jag på scen ändå, fast då alltid som mig själv och aldrig med skrivna manus.

Det var då det.

Nu har jag varit berättare hela livet och plötsligt har det uppstått en gestalt bland mina berättelser, som inte vill släppa mig. Och jag inte den. Framför allt tycks alla barn, som hör om vattendraken som bosatt sig i mitt badkar, vilja veta mer och mer, och ber mig skicka bilder på Fazzer (som han heter, efter ett känt bageri som han rymde ifrån) (där var för torrt).

Jag fick för mig att jag skulle utveckla buktaleri med Fazer, för att kunna närma mig de mindre barnen (som jag alltid varit lite skygg för, i berättarsituationer). Ja var kommer alla idéer från?
Plötsligt hade jag anmält mig till en kurs i animatronics, som David Wätte håller på sin fantastiska Spixa dockverkstad i Västerhaninge. Jag ville göra en docka som kunde röra på ögonen. På en weekend i höstas hann jag med prototypen för ögonmekaniken, men längre kom jag inte då.

Cirkeln sluten – nästan.

Vad som i stället hänt är att Ulf Palmenfelt på Gotland kontaktade mig med förslag att vi skulle göra en berättelse på temat ”Byesns barnbarn” som han också tänkte att jag skulle rita, eftersom han hört om min serietecknarutbildning.
Så på den vägen är det. Textmanuset är klart och nu ritar jag drake, och Bysen, och Östersjön, och Havsfrun, dagarna i ände.

Dockprototypen med sina mekaniska ögon står här och väntar på att få sin slutliga gestalt. Jag ritar och ritar.