Jag är lycklig

Inför inspelningen av Filosofiska Rummet om ”Lycka” (SR p1 söndag 15/3 kl 17.03, repris fredag 20/3 kl 21.03) fick man ju tänka till lite. Lycka är så pretentiöst, man måste skrapa sig ner genom glasyren.

Det skulle bl a handla om begreppet nextopia (en överdriven längtan efter det som kommer sen, efter en bok med samma namn av Micael Dahlén).

Jag var i Köpenhamn en kväll och fick en liten timme över på Huvudbangården. Gick omkring. Letade efter… ett glas öl? Nä det fanns inget. Det fanns 20 sorters latte. Kransekage? Nä, det fanns 70-procentiga chokladpraliner. Fy vad trött jag är på Köpenhamns Huvudbangård, tänkte jag.

Jag började räkna upp alla saker jag var trött på. Borsta tänderna. Tanka bilen. Höra folk säga sånt som jag redan hört sägas tusen gånger. Trött på vintrar, trött på ambitioner. Trött på att laga mat. Trött på blixtlås. Trött på attityder. Trött på väskor som brister, trött på lagen, trött på politiker, trött på trettiåringar och tråkiga gubbar, och kärringar med färgat hår.

Så där höll jag på och sen blev det snart lite roligare för jag började bli intresserad av min tråklista. Sen plötsligt stannade jag, där vid trappan till Spor 5 och Malmötåget. Är jag verkligen trött på det? Jag tänkte efter hur det verkligen känns, i ögonblicket, med alla dom där grejerna. Är jag verkligen trött på att borsta tänderna? – Inte! Ger man sig bara tid så är det ju intressant att låta sina kroppsutväxter gnuggas av främmande materia. Känna med tungan att det hänt något. Våga le brett. Och vintern, den har jag kommit väl överens med på sistone.

Vara ”trött på ” kommer av förväntningar som man inte orkar pumpa upp längre, för förväntningar är ett knark och det går inflation i extasen. Och att Köpenhamns Hovedbangaard inte är likadan som den var förr, det är att lägga sina förväntningar på nostalgi. Den är som den är, nu, här.

Det är förväntningarna och nostalgin som sabbar det hela. Förväntningarna är nextopia.

Nuet bara är som det är. Det är ju bara att göra det, som ska göras. Vänta ut det som ska utväntas. Tåla det som ska tålas. Avsluta det som ska avslutas.

Allting går över och med den tillförsikten är jag lycklig, över att hänga en liten timme på Köpenhamns Hovedbangaard utan öl. Även om jag måste borsta tänderna sen.

I programmet medverkar Micael Dahlén, Per Baun och jag. Det blev bra. Det går att ladda hem för lyssning här.