Från recept till måltid

När jag började skriva, på 70-talet, var det som pjäsförfattare i en fri teatergrupp. Det var frustrerande. Det kändes som att skriva ett recept som nån annan skulle koka soppa på. I bästa fall fick man provsmaka ur grytan men det var sorgligt att vare sig få ingå i den dynamiska kreativa provessen med repetitionerna, eller få möta publiken.

Så gick jag från att skriva recept till att också laga hela måltiden.  Jag började skriva böcker. Jag fick vara med i hela den kreativa processen från idé till färdigt resultat. Jag blev kock.

Men det var ensamt att stå där ute i köket med sin skaparvånda och sin uppfinnarglädje, och aldrig få uppleva gästerna medan de åt. Som författare är det ju sällsynt att få se sina läsare medan de upplever berättelsen. Ibland får man gensvar efteråt, men det är ju inte samma sak.

Så blev jag berättare. Jag steg ut från köket och in i matsalen. Jag blev servitris, med mat som jag både hade lagat och komponerat. Inte nog med det, man sitter faktiskt ner vid bordet och käkar tillsammans med gästerna.

För så är det att vara storyteller. Man är i samma rum och tid som sina lyssnare och man skapar måltiden tillsammans. Storyn finns i rummet mellan oss, som färger, former, dofter, smaker och sinnliga upplevelser. Och jag upplever de lyssnande ansiktena, vilket är något av det vackraste man kan vara med om.