KLARA DRÖMMAR 1:

Intervju med Dr Stephen La Berge, The Lucidity Institute, Palo Alto, Kalifornien (febr 1998)

ur Dagens Nyheter augusti 1998

Dr LaBerge är liten och smidig och rör sig som en tennisspelare över scenen. Ögonen spelar och hans korta hår står på ända.

Han beskriver människans anpassning till överlevnadsomständigheterna. Man lär sig att en frukt (han tar apelsinen) är god och nyttig till skillnad från stenen (han tar upp den). Man slutar plocka upp stenar, men blir mer uppmärksam på runda röda former. Vad händer så när man en dag hittar något som ser ut som en sten men är god och närande att äta ? LaBerge trollar fram en avocado. Ny information tvingar individen att programmera om sitt vetande.

Det sker i sömnen. Hjärnan kopplar bort medvetande, perception och muskelkontroll, men arbetar vidare med att införliva det nya. Erfarna dröm- mare vet, att alla förändringar - om så bara en ommöblering av sovrummet - resulterar i ökad drömaktivitet.

Det omedvetna hjärnarbetet och drömmen är alltså en nödvändig process i anpassningen för överlevnad. Alla människor drömmer. Somliga minns det. Somliga har dessutom s k klara drömmar.

Vad är då en klar dröm ? En klar dröm börjar när man i sömnen blir medveten om att man att man drömmer. Man upptäcker då att man kan styra drömmen med sin vilja. Synbilden blir 3-dimensionell och får hisnande klarhet. Alla sinnesintryck förstärks. Man erfar en jublande känsla av frihet och glädje - och vill genast en gång till.

Begreppet "klar dröm" (lucid dream) myntades 1968 av Frederik van Eeden, men den första beskrivningen av klara drömmar lär finnas i ett brev av Augustinus, skrivet 415 e Kr.

Nu vill jag veta om klara drömmar är den nya okända frukten som ser ut som en sten, men kan visa sig vara närande som en avocado. Behövs klara drömmar för vår överlevnad ?

- Vi styrs, i vakenhet som dröm, av två motiv: att undvika det som hotar oss, och att uppnå det som gagnar oss. Men tänk dig ett människoätande monster som avancerar med ett steg vart hundrade år. Det skulle vi inte förmå upptäcka, eftersom vår hjärna bara reagerar på de förändringar den kan uppfatta. Därvidlag har vår biologiska hjärna en begränsning, som de klara drömmarna kan kompensera för. De ger oss medvetet tillträde till alla sinnesintryck vi samlat. Vi får möjlighet att bearbeta fler förändringar och fatta bättre beslut. Det är en kulturell evolution, där jag anser klara drömmar vara en frukt, inte en sten.

- Men finns det inte en poäng i glömma sina drömmar ?

- Om en katt drömmer att grannens hund är död och en massa möss har flyttat in - ja. Annars skulle den stega in hos grannen och bli uppäten av hunden. Katten kan inte kommunicera idéer om det som inte finns. Människan däremot kan skilja mellan dröm och verklighet - och därför minnas drömmar.

- Klara drömmar förvandlar omedvetna processer till medvetna. Kan inte det fördärva den läkande kraften i det omedvetna drömmandet ?

Dr LaBerge är mycket bestämd i sitt svar.

- För det första: klara drömmar utgör bara en liten del av drömlivet. Man utraderar inte de vanliga drömmarna. För det andra, drömmar är inte budskap från någonting "annat". De är våra egna konstruktioner. Klara drömmar har en betydligt större läkande effekt än vanliga drömmar. Återkommande mar- drömmar kan, liksom vakna chocker, vara traumatiska. Klara drömmar kan lösa dessa trauman. Och om glädje och intensiv livskänsla är faktorer som förbättrar vår fysiska och mentala hälsa, då kan klara drömmar visa sig vara kungsvägen till självläkning. Men visst kan det störa nattvilan. Det kräver ju koncentration och medveten ansträngning. Det värsta som kan hända är att man tuppar till vid skrivbordet dagen efter. Man ska därför bara ägna sig åt klardrömmande när man har möjlighet att unna sig extra sovtimmar.

- Kan euforin i klardrömmandet fresta folk att börja missbruka drömmar ?

- Klardrömmande skadar inte. Dessutom är det svårt. Det är inget för dem som vill ha en snabb kick. Det ska naturligtvis inte rekommenderas till dem som har problem med att skilja mellan dröm och verklighet. Å andra sidan kräver det en hög kritisk medvetenhet att kunna "avslöja" drömmen, och det sållar automatiskt bort personer med störd verklighets- uppfattning.

Kanske är mina frågor bara vidskepliga farhågor inför ett nytt tänkesätt. Men har naturen skapat oss för att kunna läsa ? Skriva ? Jämförelsen är adekvat. Läs- och skrivkonsten är, liksom klardrömmandet, en teknik att skapa bättre tillgång till egna och andras erfarenheter. Den betraktar vi numera som en rättighet. Skulle klardrömmandet kunna vara jämförbart med alfabetiseringen ? Kanske skulle vi lära barnen att drömma klart redan i förskolan ?

- Barn drömmer mer, och har lättare för att lära sig. De verkar förstå innebörden av klara drömmar lättare än de flesta vuxna. Jag har ett syskonbarn som plågades av mardrömmar om att hajar förföljde henne när hon simmade. Hon bor i Colorado. Men det vet du väl att det inte finns hajar i Colorado ? Nå, nästa gång du drömmer om en haj i sjön, så vet du att den inte är riktig. Och är den inte riktig, kan den heller inte skada dig, din vilja är starkare än den. Nästa gång berättade hon att hon numera red på hajen, när den visade sig i drömmen.

Kanske kan också det spänningsbehov, som ibland leder ungdomar mot brottslighet och drogmissbruk, tillfredsställas genom klara drömmar. Drog-avvänjning med hjälp av klara drömmar har varit föremål för en doktorsavhandling. På The Lucidity Institute försöker man få igång ett projekt att lära interner på fängelser att drömma klart.

Men forskningsprojekten har svårt att finna finansiering. Federalt stöd i USA utgår bara till den drömforskning som definieras som hälsoproblem, t ex sömnstörningar. Man litar till stiftelser, privata donationer och frivilliga insatser.

The Lucidity Institute har 2 500 medlemmar från hela världen, som svarar på enkäter och rapporterar om egen-experiment till institutet. Så byggs en erfarenhetsbank upp, men den duger inte för vetenskaplig bearbetning. Genom sin forskartjänst på Stanford University har LaBerge tillgång till sömn-labbet på psykologiska institutionen. Men det är litet och trångt och både personal och försökspersoner deltar utan ersättning.

- Vi gör "brain mapping", en kartläggning av hjärnan, där vi lokaliserar de delar av hjärnan som är aktiva under klara drömmar. Vi gör också försök att framkalla klara drömmar med bio-feedback under sömnen. Vi har provat oss fram via känsel och hörsel, men dessa sinnens funktion är att varna oss för fara och alltså väcka oss. Bäst resultat når man med visuella signaler. Ett tredje projekt är "eye movement tracking", där vi registrerar ögonrörelsernas mönster under drömmen och försöker få försökspersoner att styra dem på ett överenskommet vis, för att kommunicera med oss. Det har vi lyckats med, och därmed bevisat den klara drömmens existens som något annat än en subjektiv upplevelse. En klar drömmare kan, med träning, ta med sig förelagda uppgifter in i sömnen, minnas dem i klardrömmen, och sedan ge vissa tecken till den vakna personalen. Vilka andra uppgifter en klar drömmare kan åstadkomma i drömmen - det kan bara fantasin sätta gränser för.

Under de två veckor jag följer arbetet vid The Lucidity Institute försöker jag varje natt få kontakt med min gamle drömälskare, en man som jag en gång i tiden hade sällskap med i mina drömmar. - Nå, hur går det, frågar Stephen LaBerge, har du fått kontakt med din drömälskare ?

Nej, jag måste erkänna att min kritiska förmåga är nedsatt av jet-lag. Ljussignalerna från min dröm-mask inkorporeras i drömmen, och signalerna tolkar jag i stället som en kull vilda valpar med självlysande svansar. Så tyvärr. Det hade varit roligt att kunna bjuda på en kommentar från en drömfigur. Men "han" vägrar.

Han ? Det är ju jag !

© Christina Claesson

KLARA DRÖMMAR 2:

Intervju med Dr Stephen La Berge, The Lucidity Institute, Palo Alto, Kalifornien (febr 1998)

ur Dagens Nyheter augusti 1998

Jag har gjort ett s k verklighetstest. Den här gången var jag vaken. Jag fortsätter i samma medvetandetillstånd till Palo Alto, där jag ska bli mött av Keith Garcia, administratör på The Lucidity Institute.

Vad är en klar dröm ? En klar dröm börjar när man i sömnen blir medveten om att man att man drömmer. Man upptäcker då att man kan styra drömmen med sin vilja. Synbilden blir 3-dimensionell och får hisnande klarhet. Alla sinnesintryck förstärks. Man erfar en jublande känsla av frihet och glädje - och vill genast en gång till.

Keith kommer i sin lastbil. Golvet är plaskvått av droppet från paraplyer. Det är bråttom om vi ska hinna till Stanford University, där Dr Stephen LaBerge ska föreläsa för psykologikursen.

- Jag hade ju bestämt att jag skulle göra ett verklighetstest, när jag såg dig ! säger Keith. Han kastar en snabb blick på sitt armbandsur, tittar bort, och sedan på klockan igen.

Vi skrattar. Vi är vakna, i den sorts verklighet som delas av flera på samma gång. Vi är klara drömmare, "lucid dreamers", båda två - medlemmar i samma hemliga sällskap.

Jag har haft spontana klara drömmar så länge jag minns. De har mestadels rört sig i nybörjar-drömmarens hemtama landskap: flygning och sex. Först i 30-årsåldern fick jag nys om att det gick att och utveckla. Jag hade en period av återkommande mardrömmar: Jag är på en båt som sjunker och vattnet strömmar in. Jag kan inte komma ut.

Jag råkade få tag i Patricia Garfields bok Kreativt drömmande, som lärde mig att mardrömmar kunde stävjas genom att man konfronterade sina fiender, i stället för att fly från dem t ex genom att vakna.

Jag satte igång. Jag intalade mig att om båten uppenbarade sig, så skulle jag inte drunkna. Inte drunkna !

Det dröjde några veckor. Sen var båten där. Jag mindes min föresats, och i stället för att acceptera min vanmakt, tog jag mig uppför lejdaren, klättrade upp på relingen, dök under båten och lyfte upp den underifrån.

Jag kände mig som om jag tagit olympisk medalj. Den mardrömmen återkom aldrig mer.

Jag fick blodad tand. Jag började frambesvärja särskilda drömmar. Naturligtvis det som klardrömmare först frestas av: de erotiska fantasiernas fullbordan. Så fick jag en drömälskare. Han dök upp flera gånger i veckan, genom vattenytan. Jag viljade fram honom, så kan det bäst beskrivas, och viljade fram allt det som hände oss. Älskogen var ojämförlig. Jag var fast.

Det pågick ett halvår. En natt vid vår vanliga mötesplats, på stranden, steg han upp ur sjön som vanligt. Vattnet rann längs hans kropp, som vanligt. Han kom närmare, som vanligt. Men sedan bröt han min vilja. Han spände blicken i mig och sa med strängaste allvar: Nu slutar du upp att utnyttja mig. Det du vill ha måste du själv skaffa i ditt vakna liv.

Och min vilja kunde inget göra. Han vände mig ryggen och försvann ner under ytan. Jag var skakad. Jag beslöt mig för att sluta manipulera mina drömmar.

Men här sitter jag nu i en föreläsningssal på Stanford

University och lyssnar på Dr. Stephen LaBerge. Jag har på egen hand upplevt två av klardrömmandets användningar: de sensuella och äventyrliga nöjena, och stävjandet av mardrömmar. Men de ger fler möjligheter. Man kan träna på sådant som ens hämningar eller fysiska och sociala begränsningar inte tillåter. Det kan gälla sociala situationer, som att våga tala offentligt, eller skälla ut sin pappa. Eller mera konkret, att öva ett komplicerat simhopp, eller träna in ett musikstycke. Klara drömmar är också en källa för kreativt skapande. Där kan intuitionen råda fritt, och skapa nya kombinationer av ens erfarenheter utan hämmande inverkan av det logiska förnuftet.

När Stephen arbetade på sin doktorsavhandling i psykofysiologi, på Stanford, utvecklade han tekniker för att framkalla klara drömmer. Han grundade The Lucidity Institute, för att sprida forskningsresultaten och för att samla in erfarenheter från drömmare.

Jag fann The Lucidity Institute på Internet. Jag läste forskningsrapporterna, fick veta om drömmaskerna med elektronisk REM-avkänning - och så var jag fast igen. Jag fick hem en NovaDreamer och en detaljerad studieplan som skulle komma att uppta stor del av mina nätter under fyra månader. Jag började drömma klart igen, och for hit för att få veta mer.

Efter föreläsningen samlas en handfull studenter som anmäler sig som frivilliga, till allt från att skriva in enkätsvar på dator, till att sova i sömn-labbet.

- De av er som vet med er att ni kan signalera med ögonen i klardrömmen till den vakna personalen, ni kan anmäla er. Vi har ingen möjlighet att arbeta med folk som kanske bara får en klardröm i månaden. Det har vi inte resurser till.

Han stannar kvar och svarar på frågor. Snart är vi ett gäng skrattande historieberättare. Fantasier varvas med fakta, spekulationer med kvantifierbara forskningsrön. Jag berättar om min drömälskare.

Stephen ler, och har som alltid svaret klart.

- För det första, drömmar är inte någon annans budskap till dig. Allt i drömmen är en gestaltning av din egen erfarenhet. Hade du kanske skuldkänslor för din hemliga förbindelse ?

- Jo... kanske...

- Nå, säger han illmarigt, lydde du din drömälskares råd ?

Jag tappar hakan. Faktiskt... ! Jag trodde att vi sa upp förbindelsen, men därmed tog jag den ju på djupaste allvar.

- Och nu, säger Stephen, tycker jag att du ska försöka få kontakt med din drömälskare igen, och höra vad han har att säga.

Jag har haft problem med min Nova Dreamer. Om morgnarna finner jag den ofta på golvet, dit jag slängt den under sömnen.

- Den måste ställas in med bättre precision, säger Stephen. Keith hjälper dig. Han är en baddare på att få folk att bli vän med sina NovaDreamers.

Vi far till The Lucidity Institute, i centrum av Palo Alto. Lokalen har ingång direkt från trottoaren, där sandsäckar är staplade i väntan på översvämningen. I ett rum huserar Keith Garcia med sina datorer. Dagens e-post från hela världen ska besvaras. Keith klöser sig i håret. Han är är passionerat intresserad av alla drömmare, men det är omöjligt att hinna svara alla så utförligt som han skulle vilja.

I varulagret finns staplar av forskningsrapporter som sänds till intitutets medlemmar. LaBerge's böcker, översatta till åtskilliga språk (men inte svenska). Mappar med drömkurser. Drömdagböcker. Lampförsedda kulspetspennor att skriva upp sina drömmar med utan att störa sovpartnern. Och NovaDreamers - ögonbindeln som märker när du drömmer och ger dig signalen att starta klardrömmen. Den senaste upplagan heter SuperNova. Det låter som en nyupptäckt komet men är en drömmask med interface till dator, så att man kan föra statistik över drömmarna och registrera deras längd, antal och tidpunkt.

I det tredje rummet sitter Frank och monterar drömmasker, med kretskort, lödkolv, ögonbindlar och allsköns testapparatur. Frank själv är inte någon klardrömmare, men han har en bild av änglar på väggen.

I det fjärde rummet lägger jag mig och sover middag. Keith har

ställt in en SuperNova på sensitivity 7, normaldjup sömn, med 20 minuters fördröjning. Jag tar av skorna och ställer dem på tork tillsammans med paraplyt.

- Förresten, säger Keith, du som har vatten i alla drömmar - gör vatten till ditt drömtecken ! Var gång du ser vatten ska du göra ett verklighetstest.

Jag lägger mig i soffan och fäster SuperNovan över ögonen. Jag räknar ner mig. Inom mig skriver jag i sanden 100, 99, 98, och vid varje utandning kommer en havsvåg och suddar ut min siffra. Jag säger mig att när jag drömmer kommer jag att veta att jag drömmer, och då, då ska jag minnas vad jag ska göra. En ny havsvåg kommer. Vatten ! Där är ju vatten ! Nu gäller det: Är detta en dröm ?

© Christina Claesson

KLARA DRÖMMAR 3:

Intervju med Dr Stephen La Berge, The Lucidity Institute, Palo Alto, Kalifornien (febr 1998)

ur Dagens Nyheter augusti 1998

Alla människor drömmer. Somliga minns det. Somliga har dessutom klara drömmar - de är medvetna om att de drömmer, och kan styra händelseförloppet. Både dröm-minnet och förmågan att drömma klart kan uppövas. Men - till vad nytta ?

Dels är den klara drömmen en intensiv lycko-uppplevelse. Den skänker lyster åt flera veckors vakenliv. Dels är det ett sätt att få bukt med mardrömmar, eller rättare: den skräck som mardrömmar är ett uttryck för. Däri ligger terapeutiska möjligheter.

Det inte det enda. Med klardrömsteknik kan man i sömnen öva på sådant man har svårt för i det dagliga livet. Allt från att våga le mot en främling till att räkna ut morgondagens åtgång av spik på bygget. Och, framför allt, klara drömmar är en kreativ källa, där erfarenheter och önskningar kan kombineras på sätt som det medvetna logiska tänkandet annars sätter stopp för.

Nu går jag i en trädgård i England. På marken växer en art av sedum som jag länge försökt hitta. Jag böjer mig för att knycka en planta. Då börjar den blinka med starkt ljus. Jäklar ! De är larmade ! Jag springer. Nu är jag i Golden Gate Park. Gräset står i djupt vatten. Vatten ! Vad var det nu med vatten ?

Javisst - verklighetstest ! Jag räknar vänsterhandens fingrar: fem. Jag vänder på handen och räknar från andra hållet. Sju ! Konstigt. Å - jag drömmer !

Genast börjar färgerna att lysa intensivt, och jag fylls av lycka. Lugn - blir jag för ivrig nu så vaknar jag. Jag lägger mig framstupa och börjar flyga. Gräset stryker längs min mage. Jag sim-flyger över San Francisco och letar med blicken efter hotellet. Jag "tittar" fram det.

Inom psykoanalysen brukar drömmen betraktas som ett chiffer som ska knäckas, så att det dolda budskapet kan översättas till medvetandets språk. Genom förståelse av drömmens budskap kan sedan vissa problem bearbetas. Jag har alltid fascinerats av den intellektuella leken, men ofta har tolkningarna tyckts mig långsökta. Jag har sällan lyckats applicera dem på mitt eget drömliv. Men kanske är drömmen inget budskap, utan själva tolkningen ? Går det i stället att närma sig ursprungsverket direkt ? Inte översätta drömmen, utan gå i dialog med den, på dess egna villkor ?

Medvetandets andel i hjärnaktiviteten är liten. Där ryms endast de data som behövs för den omedelbara informationshanteringen, likt skärmen på en dator. Resten lagras i det omedvetna (=hårddisken). Vår överlevnad beror av hjärnans förmåga att bearbeta ny information. (Programmet måste uppdateras.) Det klarar en modern dator samtidigt som aktiviteten på skärmen pågår. Hjärnan däremot måste stänga flödet av yttre information. Sinnesintrycken kopplas bort och vi somnar. Men hjärnan fortsätter att ordna den bortsorterade informationen.

Periodvis blir sömnen ytligare. Ögonen rör sig och muskelverksamheten förlamas. Vi drömmer (den s k Rythmic Eye Movement-sömnen, REM). Medvetandet kan då "smygtitta" in i hårddisken, där minnen lagras enligt andra principer. Ställd inför detta skenbara kaos av irrationellt ordnade fragment, gör medvetandet vad det är bäst på: tolkar enligt sitt logiska program. Medvetandet diktar en historia, så gott det går, av informationsfragmenten.

Hur historien ser ut beror på drömmaren, men i sina förlopp styrs den av samma grundprincip som all överlevnad: att uppnå det man behöver, och undvika det som hotar.

En dator med så små möjligheter att sammankoppla hårddisken med skärmen skulle vi förpassa till återvinningsstationen. Men de klara drömmarna är programmet som överbryggar denna minnesbarriär.

När Dr LaBerge skrev sin doktorsavhandling om klara drömmar utvecklade han NovaDreamern. Ögonmasken känner av REM-rörelserna under drömmen och sänder då ut ljus- eller ljudsignaler, så svaga att de inte väcker men tillräckligt starka för att uppfattas i drömmen. NovaDreamern skapar inte drömmen, den är bara ett av flera hjälpmedel att upptäcka den. Det viktigaste är motivation och viljearbete.

Alla människor kan lära sig att drömma klart - det har inget med personlighetstyp att göra. Enda förutsättningen är att man kan minnas sina drömmar. Och det minnet kan lätt uppövas.

Drömmar stimuleras av att man visar dem uppmärksamhet. Att berätta om drömmarna, föra drömdagbok, ha ett drömnät ovanför sängen eller något föremål under kudden (sju midsommarblomster) - låter fånigt, men är just den typ av konkreta handling som drömmen svarar på. Många som läser den här artikeln kommer att ha sin första klara dröm i natt.

Man bör sova tills man vaknar själv. De längsta REM-perioderna kommer mot morgonen. Vaknar man i anslutning till en sådan har man större chans att minnas drömmen. En penna med liten lampa i gagnar drömboksskrivandet på natten. Och husfriden. Förändringar stimulerar drömmarna. Sov borta - eller med huvudet mot fotänden.

När man lärt sig minnas minst en dröm om natten är det dags att leta drömtecken. Vad kännetecknar drömmen ? Det kan vara tankar eller känslor (t ex skräck eller sorg), underliga handlingar (gå naken på stan), plötsliga formförändringar (sovrummet blir ett tåg) eller udda situationer (ammar på Nobelmiddagen).

Notera drömtecknen. Målet är att identifiera dem i drömmen, inse att man drömmer och göra ett verklighetstest. Det är inget existentialistiskt skämt, utan ett sätt att uppöva den kritiska förmågan, att skilja på dröm och verklighet. Drömmen är ett konglomerat av alla sinnesintryck. Allting som förekommer i det dagliga livet har därmed stor chans att dyka upp i drömmen. Leta efter drömtecken under dagen. (T ex varje gång en hund skäller, någon ammar ett barn, eller en flygmaskin passerar.) Gör sedan ett verklighetstest varje gång detta dyker upp. Gör t ex ett litet skutt. Landar man är man vaken. Eller titta på klockan (digtalt ur, analogt fungerar inte), titta bort, titta igen. Har orimligt mycket tid har gått är det en dröm. Eller läs någon text. Drömmedvetandet kan inte reproducera samma text exakt likadant. Tekniska apparater är tacksamma som verklighetstest. De fungerar sällan som väntat i drömmen.

Drömfigurer avslöjas med matematikprov. De klarar inte komplicerade huvudräkningstal. De kommer att bluffa eller börja tala om annat. Drömmedvetandet klarar inte tankeprocesser som kräver en längre stunds konsistent tänkande.

Slutligen: klara kan framkallas - men också skrämmas bort av allt för idoga ansträngningar.

Sömn-labbet på Stanfords psykologiska institution består av två små kontorsrum plus en skrubb för experiment-drömmaren. Här har världens mest avancerade dröm-forskning ägt rum ! Jag hade föreställt mig något mera kliniskt, en stab av Freud-liknande andar med genomskådande blick som pysslar om sina dröm-objekt.

Sömnskrubben på två kvadratmeter ser ut som en svartmålad skokartong ombyggd till kassavalv. En tjock madrass på golvet, på väggarna kamera, mikrofon och diverse teknisk apparatur.

På huvudet får man en huva med nitton små hål i. Där kopplas elektroder enligt ett schema för brain-mapping som hänger på väggen. Kontakt-gel sprutas in i hålen. Från mössan går en sladd till en dator. Man går och lägger sig.

Videokamerans röda lampa lyser. Jag somnar in med förhoppningen att träffa min drömälskare. I stället drömmer jag att Dr LaBerge försöker täta springorna under dörren med hopknycklade menyer från en sushi-restaurang. Dom måste spara på syret så inte fisken drunknar. Vilken fisk ? Hallå ! Stopp ! Vatten ! Jag står på tröskeln till en klar dröm men vågar inte för dom står ju alla där och tittar.

Min drömälskare har lett mig in i klardrömmarnas världe. Men han tillåter mig inte att manipulera varken honom, eller mina drömmar, hur som helst. Vad var det "han" sa sist vi råkades ? Att jag inte skulle utnyttja honom.

Jag har nu ett dator-print med mina REM-perioder inprickade, svart på vitt. Men där syns inte ens ett fotspår i sanden efter mannen i havet.

Det är uppenbart att det finns okända dörrar till drömlivet. Det är bara att öppna, och stiga in. Upplevelser av sällsam art väntar gästen. Men man ska kanske hålla i minnet vems rum man vistas i, och inte ha fräckheten att kräva ensamrätt till nyckeln.

© Christina Claesson

Att sova med en målning

(pågående projekt... läs 2:a drömprotokollet..)