Djävulen frestar med hönshus

Djävulen försöker fresta mig på avvägar med idéer om hönshus.

-Tig din djävul, väser jag. Jag är upptagen. Jag skriver. Jag ska inte bli störd.

-Men tänk så kul det vore med höns. Du skulle skriva bättre med deras kacklande i bakgrunden.

-Håll truten på dig. Jag måste fokusera. Har inte tid att snickra nu.

-Animalisk protein utan att behöva döda… Är det inte en bra idé?

-Jo skitbra.

-Du kunde bygga hönshuset av virket som blir över från verandan. När du ändå håller på.

-Verandan räcker som sidoprojekt. Var snäll och gå nu, jag har redan tappat tråden.

-Du kunde bygga det i två våningar och självuppvärmande.

-Hur menar du?

-Kompost och maskodling i bottenplanet närmast marken…

-Det låter intressant. Har du några skisser?

-Ja titta här. Och ett galler där hönsen skiter rakt ner i komposten. Du kan öppna utifrån och hälla ner potatisskal. Komposten avger värme. Och hönsen kan äta av masken.

-Jävla bra idé! Var får du allt ifrån?

-Ja ska jag vara ärlig så har jag snott dom ur ditt huvud. Jag har fått många uppslag från dig genom åren, ska du veta.

-Okej jag ska fundera. Gå nu, jag måste skriva nästa kapitel.

-Du vill inte komma ut och titta? Bara fem minuter?

På tröskeln på väg ut inser jag att jag höll på att låta mig luras igen. Frestaren är så listig. Han använder alla mina egenskaper emot mig själv. Som det här med kreativiteten. Lockar mig med fiffiga nya uppslag.

-Du din djävul, skriker jag till honom. Ge fan i mig! Jag behöver arbetsro.

-Okej, säger Djävulen och småler. Jag respekterar det. Men erkänn att jag är bra! Jag går nu. Men du…

Han ler över axeln i dörren.

-… du kan ju skriva om det i din blogg. Bara fem minuter…