Det började med…

-…att han fick en vedstapel över sig, säger min granne när han ska beskriva hur en annan granne dog.

Oftast brukar vi börja med början i en berättelse och sedan ha svårigheter med att hitta slutet. Men när vi berättar om hur folk dör, då är slutet givet och vi söker efter början, den punkt där själva döendets dramatik startar.

Noga räknat borde det heta: ”Det började med att han föddes…” för att sen sluta med hur han dog. Men den berättelsen blir oftast för lång att berätta för nån som passerar förbi på morgonpromenaden med hunden. Och vad är förresten ett helt liv, som berättelse?

Nu går jag bara och undrar vad grannarna ska säga om mig när jag är död? ”Det började med att hon plötsligt stannade för att lyssna på en berättelse om hur en granne hade dött, hur han fick en vedstapel över sig. Sen gick hon hem och skrev en blogg om det och nästa månad…”

Tja vem vet.

Berättelser berättas oftast av dom överlevande. Vill man ha ett ord med i laget gäller det att passa på medan man har chansen 🙂