Chris Marker berättade
Den franske dokumentärfilmaren Chris Marker betydde mycket för mig på 70-talet. Det var en uppenbarelse att se hans experimentella filmer där han blandade berättande med film och stillbilder på ett hänförande sätt. Allting var möjligt! var den känsla jag fick. Det var för övrig den känsla som hela 70-talet genomsyrades av för en ung människa. Det var som om vi i den generationen uppfann historien och världen från början. En fruktansvärd hybris, javisst, men en härlig tid att ha varit med om! Framtiden var en fantastisk kreativ utmaning.
Jag såg hans tidigare filmer, om Vietnam och Sibirien, men under 80-talet tappade jag kontakten med mycket av den samtida kulturen eftersom jag då hade små barn. Ett decennium gick åt till mer inåtvänt fokus.
Men jag hörde talas om hans tilltag att spela in en film om Japan på Island, eftersom han inte fick ihop budgeten för Asien. Vad jag tyckte mig förstå, berättade han i sin film om den andra film som han aldrig kom att göra så som tänkt. Jag tyckte det var en underbar idé, men kom aldrig så långt att jag såg filmen ifråga, Sans soleil (Utan sol).
Jag tror att det var den berättelsen om Chris Markers berättelse som var en viktig skjuss in i berättandet för egen del. Genom livet har jag berättat mig fram genom kreativiteten. När jag får en idé, oavsett till vad, så finner jag att jag berättar om det för allt och alla. Och var gång får jag ett specifikt gensvar, kommentarer, frågor, direkta uppslag, som jag för vidare in i projektet och nästa gång jag berättar om det har det vuxit en bit till. Efterhand har den spontana berättandet i kompisgänget naturligtvis också utvecklats till regelrätt pitchning inför arrangörer och producenter av skilda slag. Ibland har jag frågat mig om kanske inte pitchen eller berättelsen är mycket bättre än det färdiga resultatet i sig. Som att pepparkaksdeg är mycket godare än de gräddade pepparkakorna. Och i alla fall jag, tycker ofta skisser är mycket mer intressanta än färdiga målningar.
I mitt fall berättar jag om kommande och pågående projekt. Chris Marker berättade om ett havererat projekt och gjorde det i och med berättelsen till ett nytt eller annat konstverk.
Jag tänker också på det ambitiösa extramaterial som ofta finns på film-dvd nu för tiden. Tagningar från inspelningarna, med regissörens eller skådespelarnas röster som i bakgrunden kommenterar filmen och arbetet bakom den. Hur skulle dessa kommentarer te sig ifall de gällde en film som aldrig spelats in?
Tankar som dessa ligger bakom mitt beslut att försöka göra en speciell berättargenre av detta. Berätta grejen, kallar jag det. Se mer om här om den första workshopen.
