Brunnsdjup på Brunnshög

I somras gjorde jag en sagovandring i form av optiska brunnar i parken som håller på att utvecklas i norra Lund, stadsdelen Brunnshög. Det är land art som baseras på berättande och på att kika ner i underjorden.

Så här resonerade jag. Varför heter det Brunnshög? I min värld är brunnar djupa, inte höga. Så föddes idén att skapa djupa brunnar på Brunnshög.

De fyra Brunnsdjupen är skapade som en fantasins spegelbild av ett liv ovan markytan.

Brunnarnas ovansida ligger strax ovanför markytan. Det är cirka 100 meter mellan brunnarna och en stig, slagen i gräset, vindlar mellan dem. Ett soptunnelock täcker linsen som man tittar ner genom.  Diametern på ovansida och lock ger illusion av en stor brunn, alltså stort djup. Men i själva verket är innanmätet endast 30 cm i radie och djupet ca 50 cm.

Längst ner är en led-lampa som lyser upp genom ett foto. Där finns också en spegel. I utrymmet från bottnen och upp är olika objekt installerade, små scener där en fågelmamma och hennes unge återkommer. Där finns t ex spindelnät, skelettdelar, antika mynt, klockor, fågelägg, ett pärlhalsband mm. Halvvägs upp i röret ser man öppningen till en liten belyst tunnel. Tanken är att fågeln färdas underjordiskt, via tunneln, från brunn till brunn.

Över öppningen sitter en bred förstoringslins, som tillsammans med spegeln i andra änden skapar ett hisnande djup i brunnen

Interiörerna är tänkta att inspirera till olika led i en en sammanhängande berättelse.

Det är svårt att ge rättvisande bilder av upplevelsen och djupkänslan, svårt att fotografera ner genom en annan lins.

Men så här ser bottenbilderna ut och en aning av hur hela bilden ter sig.

Brunnshögsinstallationen var ett arrangemang inom Sommarlund. Kari Ståbi var attributör och stod för realisering och tillverkning av brunnshöljena.