Berättelser med blodboken

Ikväll berättade jag under, i och hängande från blodboken i Surbrunnsparken i Ystad. Det var jätteroligt, jag var på gott humör och kom på en massa nya saker under loppet av föreställningen.

Publiken var också på gott humör och med på noterna.

Stort tack till arrangörerna och Anne Rosengren på Ystads kulturförvaltning! Omtanke och kompetens gör att man blir på gott humör och tycker det är riktigt kul att göra sitt yttersta. Fina affischer, bra annonsering, pressen var där och publiken hittade dit! Får man dessutom macka och färka jordgubbar före föreställningen känner man sig riktigt riktigt välkommen. Så ska det skötas!

Det kanske verkar konstigt att recensera arrangören, och nämna sådant som borde vara självklart. Men man har genom åren varit med om så mycket konstigheter att jag verkligen vill nämna när det fungerar som det ska.

Jag berättade i 90 minuter och både startade och avslutade uppe i trädkronan. Jag hade förstås varit där några timmar i förväg och riggat repen.

När jag kom upp i trädkronan upptäckte jag att det satt rester av en elledning inbakad i stammen. Den hade orsakat att en gren fallit. Sladden satt så djupt inbakad att den inte gick att dra bort.
-Är det någon som har en avbitare? frågade jag publiken.
Och si på fan! En dam halade upp en avbitare ur jackfickan.

Så fick jag utfört mina arboristiska plikter och befriade trädet från resterna av en gammal julgransbelysning. Aja baja! vem det nu var, som lämnade detta att skada ett vackert gammalt träd.

Jag berättade om:
-Gravitation och upp och ner
-Lindormens födelse
-Orkanen Gudrun
-Åskflickan på Glimmingehus
-Människan sover inte gratis
-Skattgrottan och bokollonens villkor
-Att bli lindormens slav