Vid varubandet kan allting hända

Nu är det min tur och jag dänger upp kycklingen och potatisarna rullar ut ur påsen.

Men med kattmaten kommer ändå tanken: Och jag? Vem har jag att visa kärlek till?

Kanske är jag bara avundsjuk för att jag inte har nån som vågar be mig att köpa sånt-jag-inte-själv-vill-ha?

Då hör jag ett skratt bakom mig. Jag vänder mig om och där står en och tittar på mina varor som rullar fram på bandet. Han skrattar med massa tänder och håller fram sin varukorg. Titta! Jag har precis samma! Det har aldrig hänt förr!
Han håller purjolöken ömt mellan sina händer. Han radar omsorgsfullt upp sina varor bakomkundpinnen: efter purjolöken 8 potatisar, rågknäcke, mandelmassa, en kyckling, tre burkar – nä inte kattmat. Hundmat.
Han pekar: Ett mirakel! Samma grejer! Och vi känner inte ens varann! Det är helt otroligt, och om det inte vore sant kunde man tro att det var en skröna