12/5 2003 Värsta sortens livsnjutare Claesson, Christina Allt är som vanligt Alfabeta/Anamma Huvudpersonen i Christina Claessons roman har inget namn. Genom berättelsen kallas han endast ”Monsieur” – vilket av någon anledning först för mina associationer till en lite lustig Jaques Tati-figur, en excentrisk herre som hamnar i komiska situationer. Ingenting kunde vara längre från sanningen när det gäller den här romanen. Claessons Monsieur är ingen puttrig fransk liten farbror utan en på många sätt synnerligen obehaglig person. Monsieur är en livsnjutare. Han har efter att ha tjänat storkovan genom dunkla penningplaceringar bosatt sig i en korsikansk olivlund. Där lever han ett gott och behagligt liv; ensam med sin städerska som enda sällskap. Sina dagar spenderar han med att röka gräs av god kvalitet och simma i havet iförd sin specialbeställda våtdräkt. Kort sagt att göra precis vad som faller honom in. Monsieur har ingen annan människa att ta hänsyn till. Christina Claesson beskriver livsnjutaren i begreppets allra sämsta bemärkelse. Han gör ingen skada, han är egentligen varken ond eller god; men hans förmögenhet gör det fullt möjligt för honom att ignorera, eller rentav se ner på andra människor och enbart koncentrera sig på sin egen njutning. Vändpunkten kommer en dag då Monsieur under sin dagliga simtur krockar med liket av en ung man. Han erinrar sig att han sett mannen några dagar tidigare ute i vattnet, och att mannen då möjligen kan ha signalerat att han var i nöd, något som Monsieur i sin sedvanliga passivitet valde att bortse från. Från och med nu känner han sig nödgad att sopa igen alla spår efter den döde ynglingen; omedvetet tar han på sig skulden för ett brott som han endast i moralisk bemärkelse begått. Hans samvete gör sig påmint, men det försvinner lika snabbt igen. Det avstånd som Monsieur håller till sin omgivning och sina medmänniskor gestaltar Christina Claesson på ett registrerande och mycket effektivt sätt, från den figursydda våtdräkten som inte släpper in något mer än kyla, till de brev Monsieur får från sin dotter och från sin älskarinna, brev som han sällan eller aldrig svarar på. Han hittar en mängd papperslappar skrivna av hans ex-hustru under slutskedet av deras äktenskap: på alla står det att hon verkligen vill kunna älska honom trots att han under hela deras äktenskap haft andra kvinnor. Monsieurs reaktion på detta är att känna sig bedragen av hustrun: här har han trott att hon inte visste någonting om hans utomäktenskapliga affärer, och så har hon vetat hela tiden. Men framför allt är det intressant att ta del av hur Christina Claesson återkommande använder sexualiteten för att gestalta avståndet mellan huvudpersonen och omvärlden. Monsieurs sexliv är synnerligen självtillräckligt, oavsett om han ”ger sin fru orgasmer”, som det beskrivs, eller om han sitter och bläddrar i sin erotiska postorderkatalog, fylld av kontaktannonser med ansiktslösa människor. Som en erotisk höjdpunkt i hans liv beskriver Claesson hur Monsieur, hans älskarinna samt en okänd främling ägnar sig åt självtillfredsställelse på en strand, nästan utom synhåll för varandra men ändå oavbrutet medvetna om varandras existens. Kvinnans hand på skötet jämförs med ballerinans handställning i den klassiska baletten. Det är en helt och hållet estetisk upplevelse, renons på intimitet. Eller är den det? Symboliken i den här romanen må vara tydlig, men det finns en oroande oförutsägbarhet i Christina Claessons täta berättelse som placerar den långt ifrån schablonerna. Hon lyckas dessutom sätta in huvudpersonens avståndstagande och passiva livshållning i såväl ett privat som socialt – och i förlängningen politiskt – sammanhang. ”Allt är som vanligt” är en oväntad, störande och mycket läsvärd roman. Annina Rabe  © 2002 SvD Christina Claesson har skrivit ett stort antal böcker, bland annat barnboken ”Jakten på fader spader” och debattboken ”Tala eller tiga”. Hon var också med om att starta Berättarakademin (BRAK) 1998.